En deltagardriven konferens är en konferens extra allt, och det brukar alltid vara svårt att välja mellan programpunkterna. Jag började dagen med att gå på en öppen diskussion om vetenskapskommunikation och man kan kommunicera kring forskning på olika sätt utan att fördumma innehållet. Det blev en intressant diskussion om många olika aspekter av universitetsvärlden och hur man förpackar information. Jag vill särskilt uppmana forskare inom humaniora och samhällsvetenskap (områden där tex visualisering varken gör till eller från för innehållet) att ta en funderare på hur de kommunicerar sin forskning.
Sedan lyssnade jag på Högskolan Väst som berättade hur de jobbar med kursbloggar i WordPress, videopresentationer, forum mm, istället för att använda högskolans lärplattform. De har även frångått det traditionella upplägget med examination i slutet av kursen, utan kursen examineras löpande och studenterna förväntas opponera på varandras uppgifter innan dessa blir bedömda av lärarna.
Efter lunch hamnade jag på Christina Löfvings presentation av hur hon jobbar med it, läs- och skrivprocessen med en etta inom ramen för Webbstjärnan. De färdigheter som eleverna tränar genom Jamals kompisar är ämnesfärdigheter, alla aspekter av it (etik, spelkonstruktion, intervjua, filmer, upphovsrätt mm) och metalärande.
De andra sessionerna jag var på under eftermiddagen var Solr, Digidel och fingervirkning. Fingervirkningen blev en uppfriskande paus när huvudet var slut och syret slut i de flesta lokaler.
Alla kringarrangemang (mat, tech etc) har i vanlig ordning varit klanderfria och jag har hunnit träffa både nya och gamla bekanta. Jag tror att det är den sociala aspekten av knytkonferenser som gör att jag fortsätter delta i dem gång efter annan. Öppenheten, nyfikenheten, generositeten.
Inlägg 39/100